Det är det svåraste!!
Verkligen!
För det syns så om man inte gör det riktigt bra! och vem kan det?
Av en händelse så råkade jag se att Åhlens City hade sminkrådgivning helt gratis. Jag kom med och fick en jättebra sminkexpert, ni vet en sån där höjdare som sminkar modeller och så.. sa han i alla fall..
Det var 2010 och det var året jag skulle gifta mig, det var väl därför som jag egentligen anmälde mig till sminktipset.
Men herregud det var verkligen de bästa tipsen!!
Han tipsade om Isadora Inliner kajal som man målar på kanten av ögat, både uppe och nere. Det gör att det inte blir så tydligt att det inte växer fransar på den kanten.
Nu har jag upptäckt Bobbi Brown Long-Wear Creme Shadow Stick som jag använder som eyeliner, inliner och i viss mån som ögonskugga. Den sitter som berget!
Bilden är tagen tidigt i höstas då jag fortfarande hade fransar och ögonbryn kvar.
Som jag saknar dem!!
Jag drar på mycket och ganska mörk ögonskugga så att det kan misstolkas som ögonfransar. Till ögonbryn har jag en skugga från Make-up Store som heter Tri Color Dark Brown. Det är viktigt att man målar på lite suddigt och inte använder för svart färg vilket kommer att se för hårt och blåaktigt ut. Jag har en skugga för att jag tycker att den sitter bättre och att den inte ger ett så glansigt uttryck. Jag målar lite ljusare än jag målade när jag hade bryn, för att jag inte vill att de ska vara så tydliga.
Lite av mitt dagliga smink...
Stort Tack för detta inlägget. Ska genast pröva! Har nu läst igenom hela din blogg, från första början till nu. Så härligt med igenkänning. Jag har så svårt att förhålla mig till detta med att ha drabbats. Det har gått så fort att jag inte riktigt hängt med mentalt. Från att i början ha panik över att håret inte är som det brukar till att stå inför detta att tappa allt. I början sa jag "bara jag inte tappar ögonhåren, då dör jag" till att nu inte ha ett hårstrå på hela kroppen. Har tillhört dem som knappt går utanför dörren utan mascara....
SvaraRaderaSamtidigt påminner jag mig själv om andra sjukdomar som är så mycket värre - jag slipper mediciner, biverkningar, smärta (men håller med om att det kändes när håret föll, hos mig kliade det mest) och risk att mista livet. Men det där resonemanget räcker inte alltid.... När jag fått diagnosen skickade jag ut ett mail till alla jag har kontakt med på jobbet för att undvika frågande blickar och tystnad. Nu vet alla om det och de vet att jag gärna pratar om det. Fråga på bara säger jag... Vande mig ganska snart vid sjalen och nu försöker jag vänja mig vid peruken. Alla säger att den är fin men jag tycker det ser ut som jag har en mössa på huvudet. Det kliar och jag måste hela tiden titta i spegeln för att vara säker på att den sitter som den ska. Hemma går jag utan något och i början undvek jag att stå nära fönster där grannarna riskerade se mig. Nu har jag bestämt mig för att skita i det och ska även vara barhuvad i trädgården när den årstiden kommer. Fast att komma till jobbet utan något på huvudet - nej, tror inte det..
Hoppas du fortsätter med bloggen, kommer att följa den.
Hälsningar från Eva
Tack Eva för ditt brev!!! Det är ju detta som gör att det är värt besväret att blogga!!
RaderaJag bruka göra lite som dig tex när barnen börjar ny klass, så tar jag tillfället i akt på första föräldramötet att ställa mig upp och tala om att så här är det för mig jag har inget hår, men jag är fullt frisk!
Du får gärna fråga på det ger mig inspiration för nästa inlägg!
Det gäller ju alla som kommenterar här, Härlig inspiration!!!
Kunde inte låta bli att skratta åt mig själv imorse. Alltid när jag går ur duschen så virar jag in huvudet handduk som en turban medan jag sminkar mig. Har nu varit helt kal i några veckor, min man rakade bort testarna som fanns kvar (såg ut som Gollum...) efter nyår. Kom på imorse att jag FORTFARANDE virar in huvudet i handduk..! Hur galet är inte det! :-)
SvaraRaderaHa en härlig helg. / Eva