Min Alopecia diagnos

Jag började med denna blogg i höstas när de stod klart för mig att jag skulle bli av med mitt hår igen. 

Första gången jag tappade mitt hår så var det viktigt för mig att ha någon att identifiera mig med, ställa frågor till som.: gör det ont? hur ska det kännas när det kommer tillbaka? Är detta ett litet strå som är nytt nu? Hur ser min hårbotten ut? Ja man bubblar av frågor.. 

Jag hade min vän Sara som jag kände sedan innan.

När Jag fick min första kala fläck så hade jag precis börjat jobba efter min första mammaledighet det var på hösten 2007. Jag blev gravid igen och nästa höst föds Pojken, jag har då fått ytterligare en fläck i nacken. Jag har fortfarande inte gått till någon läkare.

Den hösten tappar jag håret på bakhuvudet så att jag har en kal fläck på ca 10 cm. Då tvingar min man iväg mig mig till vårdcentralen. vilket jag gör.. 

Dr knäppgök tar ett Hb på mig och ett TSH eftersom jag insisterar på det, något annat kan jag inte komma på inte hon heller tydligen. Inget är tokigt på det proverna. 

 I detta läget så borde hon fixat en tid till kurator eller Psykolog och skrivit remiss till hud.   

Vid jul tid har jag ca hälften av mitt hår kvar och hårbotten var mycket röd och öm. 

Det gör ont att tappa håret!!

I Mars 2009 rakar jag bort allt hår och ringer själv till hud och gråter att jag måste ha en peruk.

Jag hade utvecklat Alopecia universalis.

Jag hade inte ett hårstrå på hela kroppen.

Jag använder min peruk ganska mycket, den luktar illa, trasslig, ful och det är tydligt att det är peruk.

Samma vår får R jobb i Köpenhamn och vi bestämmer att vi ska sälja vårt hus i Karlskoga och flytta till Skåne. Det gick på tre månader att sälja hus köpa nytt och flytta. Kanske inte var det bästa i min situation, men vi gjorde det iallafall. 

Efter ett tag så kontakter jag hud i Malmö och får en tid hos en kurator, prata med en specialist, kontakt med Carl M Lund vilket var himmelriket för mig. 

Jag får utprovat en snygg peruk hjälp med mössor hur jag kan fixa dem, prata med en kurator och att prata med en Specialist var också så bra så fick jag veta att vitiligo och Alopecia är närbesläktat.

På min pappas sida finns mycket vitiligo.

Jag blir också tillsagd att det finns inget hopp att jag ska få tillbaka mitt hår,-the botten is nådd.. 

Den sommaren hade jag inte så mycket som en tillstymmelse till hår. 

Våren 2010 började jag få lite fjun, men inget mer. 

Kanske bara blir såhär, det gör ju varken till eller ifrån...

Men till nästa sommar så fick  jag lite mer fjun/hår  som föll av på höstkanten, likadant nästa sommar och sommaren 2012 tog det lång tid innan håret kom tillbaka men det kom mitten av sommaren och stannade över hösten och den julen åkte vi till Thailand. Där använde jag nästan aldrig mössa eller peruk. 

det är det håret jag har tappat nu som växte till där. 

Eftersom mitt hår kommer tillbaka på sommaren och fick en skjuts av att vi var i Thailand så tror jag starkt på sol värme och avslappning. 

D-vitamin

Jag tror inte på massa krämer och tabletter. 

När jag tappade håret först så var jag övertygad om att jag skulle få tillbaka mitt hår, vilket också gjorde att jag inte tog håravfallet så hårt. Jag hade även fullt upp med två små barn Jag hade helt enkelt inte så mycket tid att reflektera på. 

Nu i efterhand så förstår jag att jag skulle ha sått på mig mer, att få bli sjukskriven, att få ha min stora flicka på dagis fler timmar och fått bättre hjälp från början. Men det är ju alltid lättare att vara efterklok.. 

Detta blev ett långt inlägg idag, tack för inspirationen K!!