Eftersom jag har varit hemma och vabbat från i onsdags så kändes det nödvändigt att hitta på något i lördags. Inte för att flickan mådde toppen utan för att komma utanför dörren.
Så vi åkte till Jakriborgs julmarknad. Mycket trevligt och mysigt, kan verkligen rekommenderas.
På kvällen hade vi supermys hemma med glögg och så tog vi in smågranarna.
Flickan valde och "högg" en egen gran från Brorsans skog och Pojken tog en stor kvist..
Tack för det bror!
Idag har vi varit på Sofieroslott och ätit julbord med R´s familj.
Gudars så gott.
Åh den här bilden visar ungefär som jag känner det. Håret är inte lika bra längre.
Det kännes ju så bra härom dagen.
Ja, vi får se vad det blir på tisdag när jag ska till Carl M Lundh.
Nu är det iallafall uteslutet att gå ut utan något på huvudet.
Surt.
Jag gillar det inte.
Känner mig maktlös eller hur känns det, jag vet inte. Jag ljuger ju om jag säger att det inte känns att tappa håret.
Folk frågar mig ofta hur det känns och säger tröstande att "det kommer tillbaka till sommaren ska du se". Men det kan man ju omöjligt veta. Hade jag vetat att håret kommer tillbaka hade det ju varit helt ok att tappa håret ibland.
Jag vill inte ha tröstande ord från folk som inte vet vad de pratar om.
Jag tycker att det är ganska jobbigt att prata om mitt hår när jag får frågan och särskilt i grupp.
Men jag har egentligen inga problem med att visa att jag inte har något hår.
Jag skäms inte.
Så här är det ju för mig.
När jag har mössa/hatt då väljer jag att prata om det själv.
Om jag går på en större tillställning, gärna där folk kan bli lite dragna, tar jag på mig peruk eftersom jag inte vill sitta och förklara varför jag inte har hår och vad Alopecia är.
Även om folk ser att det är en peruk så frågar man inte, det är lite tabu. Vilket jag gillar.
Har jag mössa eller hatt då säger jag: " Jag har Alopecia och det är helt ok"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar